Äntligen hemma!
Kent och Cornelia kom in och hämtade oss.
Nu sitter vi uppkrupna i soffan och bara myser. Kent är och hämtar de andra två så snart är vi alla samlade, härligt.

En stor och en liten

Räknar ner timmarna, i morgon ska vi hem! Längtar efter familjen och inte minst min mjuka säng. Man får ju liggsår av dessa sjukhussängar. Hade det inte varit för att plutten bajsat i fostervattnet så hade vi åkt hem idag. Men nu var det som det var och då måste de ha koll på oss i 1 dygn. Vi mår bra och som jag redan visste innan hon kikade ut så är hon en bestämt tjej med skinn på näsan. Här gör vi inte som andra barn och sover mestadels av det första dygnet. Napp vaken HELA natten. Men idag har hon sovit mer, tack och lov. Lilla fröken tvärtom kommer helt klart välja sin egen väg här i livet och ingen kommer kunna stoppa henne. Jag bara vet det.
Hon är fortfarande namnlös men jag har ett namn som jag tycker men har inte fått tummen upp av Kent än ;). I morgon hoppas jag vi bestämt oss.

Helt fantastiskt att inte vara gravid mer, nu ska jag bara överleva de fruktansvärda eftervärkarna. Men de varar ju inte så länge.

Puss och hej från en öm rumptjej ;)

Vår plutt har äntligen kikat ut. En liten tjej på 3500g och 50cm.
Kan säga att det gick minsann undan och jag är glad att det är över.
Älskar henne så <3.

Hon har redan hittat en kompis, tummen.