Tänkte att jag skulle vila idag... Men jag har gjort annat, eller rättare sagt inget... Hmmm ni vet när man mest yrar runt och tänker göra saker men sen visar det sig att man inte gjort något... Jag har mest gått runt och letat efter saker som jag glömt var jag har lagt dom (fast ja la undan dem 2 minuter innan), närminnet har spelat mig ett spratt idag. Och nu när jag ska åka och hämta barnen vill jag inget hellre än att lägga mig..... Hoppas på att Kent tycker det är ok att han lagar middag idag.

Gick upp i skrubben för att se vad det fanns för ytterkläder till barnen, vad man blir tvungen att köpa nytt. Då hittade jag denna overall till Cornelia. Den köpte jag ju i våras. Vad glad man blir när man hittar saker som man glömt.

En Exit overall som tidigare kostat 899,50:-, men jag fick den för 97.50:-




Så nu är Cornelia klar, förutom vantar/mössor/kängor.... 
Jonathan måste köpas till, herre gud vad den ungen växer!! Elsa kan kanske ha några saker efter Cornelia, ska prova sen när hon kommer hem.

Har ju inte varit här inne på ett tag... Jag har varit/är "sjuk"..
Det började med att jag blev otroligt trött, tappade matlusten och var yr. Gravid tänkte alla då, även jag, men ett litet test visade att vi alla hade fel (Kent kunde pusta ut). Sen kom alla minnen bara påhoppande, dom jag försöker lägga bakom mig. Jag kunde börja gråta för ingenting, var så trött....
Försökte få hjälp på min vårdcentral, men de skickade mig till "dr Hjärtlös"..... Några tyckte att jag skulle försöka få hjälp igen, men lusten till att bli hånad rätt upp i ansiktet en gång till fanns inte.
Jag skulle snart jobba 6 dagar i rad, då kom paniken och ångesten. Fast jag älskar det jobbet så skrek kroppen NEJ! 
Dagen efter ringer Kent mig från jobbet och säger att han ringt till vårdcentralen och "skällt ut" dom för den dåliga läkaren och tvingat dem till att fixa en tid till mig till psykologen. Han stannade hemma den dagen och körde ner mig. Sen ringde han till mitt arbete och förklarade att jag inte skulle kunna jobba på ett par veckor. Jag älskar honom så för att han är sån här. Fast han inte förstår så är han så förstående.
 
Nu tampas jag med en hjärna som inte orkar ta in information, som inte orkar bry sig och som inte klarar av att vara glad för någon annan. Nu försöker den bara med att ta information från min kropp, bry sig om sig själv och vara glad för sin egen skull..

Så jag är ledsen om någon tar illa upp, men jag orkar inte!

Detta kallas deprission......

Har funderat några dagar nu, ska jag utelämna mig själv såhär mycket..... Vad vinner jag på det??? Troligtvis inget, eller kanske en massa. Kanske känner någon annan att de inte är ensamma, kanske mår jag bra av att skriva av mig... Inte är det för att folk ska tycka synd om mig i alla fall, men kanske vara lite mer förstående.
Nu ställer jag mig här helt "naken". Vad har jag att förlora.....


....

Nu har ramen jag fyndade idag fått ett fint innehåll också <3

Inte jätte avancerat men tyckte allt att det blev fint i alla fall.

Fick med mig Carro till Återbruket i Strömstad. 210:- fattigare men ram, kanna, byrå och 2 stolar rikare =)

Pyssekramp!!! Var så länge sen nu att jag nästan inte vågar börja igen... Lär vara som en nybörjare igen... Får leta lite inspiration på nätet, då kanske suget kommer smygande också..

Liten del av mig vill slänga ungarna i sängarna och inta hela köksbordet med papper och annat pysselgrejs... Den andra delen orkar inte..... 

Två av tre är i alla fall snart rena och kvällsmackan har redan hamnat i deras magar.. Så kanske kanske....

Jag får aldrig vara ifred.
Så fort jag står/sitter still så är den där och bara irriterar.
Förnedrar mig genom att skita på mig och hela min omgivning.
Även om natten måste jag gömma mig...
Inte vill man ta hem någon, får då är den direkt där och förnedrar dem också.







Vad pratar jag om?? Jo om Flugan va klart!

Är ledig idag. Borde göra en massa, men var är lusten och orken. Visst jag har hittat köksbänken, men resten av huset är ju kvar.
Jonathan har fått ett utbrott då jag sa att det var dax att göra rent för marsvinen. Han kommer nog aldrig mer önska sig ett husdjur......... Så numera har Cornelia 2 marsvin.



Kanske att man skulle ta ett ryck på barnens rum.. Hmmm, ja de får allt hjälpa till men jag kan jaga dammsugaren och trasan.... Tåls att tänka på..

Blev ett helt meningslöst inlägg.....

Jag börjar känna mig fri. Många saker i mitt förflutna har gjort att jag har suttit fast. Jag börjar äntligen ta mig ur det, en härlig känsla.
Efter att ha tagit reda på mer om mitt förflutna kan jag nu bearbeta det och lägga det bakom mig. Att bara omge sig med vänner som är bra för en. Att efter många år av dålig självkänsla så kan jag nu titta mig i spegeln och se en fin, stark och bra människa. Jag kan inte vara någon annan än mig själv.
Visst, jag är inte helt framme... Men på god väg.

Mina fjärilar står för detta.
Dom är påväg,
de ser inte lika dana ut,
de är starka,
vackra och
fria

Så, nu får ni en lite tjuvkik. Jag bara älskar mina nya små vänner. Och de kommer bli fler och större. Det kommer flyga längs med vänster sida. Ska bli lite annat slingrigt och skuggor också.
Så det är några sittninger kvar.

Ja i morgon var det dax för Bullingrutten igen, dock utan mig. Jag ska ju jobba! Fy jag missar verkligen allt denna sommaren. Men Kent han ska vara med. Han har nu tagit ner "de stora" högtalarna och kopplat in i datorn. Han och grabbarna måste ju ha musik när de ska göra sig fina till festen på kvällen.
Barnen ska vara hos Carro och Bubba, så jag har en bkf-kväll (barn-karl-fri). Har bunkrat upp med massa onyttigt gottigott. Det och en film får bli min kväll. Gubben är ju inte långt bort, han kommer väll när han är öltörst.

Kram!!

Jag vägrade gå upp när barnen kom kl 7. Jag kunde ju sova till kl 9 idag.... De har skrikit åt mig och Elsa har legat och sparkat på mig, men jag har vägrat. Kl 9 gick jag upp ur sängen.....

Nu ligger alla tre i vår säng och är knäpptysta och ser på tv..........*suck*

Jag har gått min väg, jag har gjort ett val, att min biologiska pappa inte finns mer i mitt liv. Jag ville inte längre gå och slicka hans sår, utan ta hand om mina egna. Det är bara det att mina är så djupa så jag är rädd att de aldrig kommer läka. Detta gör umgänget med min lillasyster väldigt svår. Har hela tiden försökt förklara på ett pedagogiskt sätt, men idag ville hon veta igen.....Varför..... Försökte förklara igen. Men allt kan man inte berätta....... Vissa saker vill man inte att andra ska veta, det gör för ont att prata om..Såren kommer upp till ytan igen..
Hon var inte bjuden på vårat bröllop, och det var helt och hållet mitt beslut. Jag skulle bara mått dåligt av det, att "pappas" ögon skulle vara där. Jag vet att jag är knäpp, men detta är något jag jobbar med.
Jag bara hoppas att hon ska förstå när hon blir vuxen. Och förhoppningsvis ta samma väg som jag.....





/En kämpe

I see trees of green, red roses too
I see them bloom for me and you
And I say to myself
What wonderful world

I see skies of blue and clouds of white
Bright sunny days, dark sacred nights
And I think to myself
What a wonderful world

The colors of the rainbow are so pretty in the skies
Are also on the faces of people walking by
I see friends shaking hands saying
How do you do?
They're really saying
I love you

I see babies cry, I watch them grow
They'll learn much more than I'll ever know
And I think to myself
What a wonderful world
Yes, I think to myself
What a wonderful world

And I say to myself
What a wonderful world

Man börjar nu fundera på om man kommer få fortsätta på Clas Ohlson, bara ca 2 månader kvar på min provanställning... Något inom mig säger att jag inte får stanna, att jag inte har kunnat jobba tillräckligt mycket. Men samtidigt visste de ju när jag skrev på att jag skulle ha ett annat sommarjobb.... Men den där känslan är så påträngande och gör sig påmind hela tiden.... Återstår att se om man har rätt..

Hmmmmm

Har en huvudvärk som kommer och går... Och idag som det regnar och hela nordby lär krylla av norskar, *suck*. Man blir bra deppig av allt detta jobbande, som tur är så har jag två morötter. På måndag ska jag äntligen tatuera mig, wiiiii. Min morgongåva från Kent <3 .Sen så är det ju turkietresan som gör att jag orkar.



Så då blir man ju allt lite glad och något piggare...

Vill visa er mina fina muggar.

Den första har jag köpt på jobbet, helt klart den finaste muggen vi har.




Sen så sprang jag på denna koppen på Indiska för ett tag sen. Den stog där helt själv och bad om att följa med mig hem. Så jag hade ju inte hjärta att lämna den där.



Nu har jag tre fina muggar (fick ju en på LINDEX när jag praktiserade där), så nu tycker jag allt att man kan säga att jag samlar, haha. Jag kommer i alla fall hålla utkik efter fler hjälplösa muggar som letar hem.

Pöss!

Min man är allt bra duktig han, nu börjar det likna nått. Hoppas på en trapp snart också, mest för att slippa skadeståndet från gästerna som slår halvt ihjäl sig ;)




Det ska målas under taket och väggen ska målas en gång till, men vi slipper se den ruttna gula fasaden någon gång mer. Sen hade inte en ny dörr varit helt fel heller, men man kanske kan nöja sig med att måla om den.

Så jag tackar gubben för detta!

Nu kommer snart Hanna och då blir det en promenadrunda. Elsa ska med i vagnen och Cornelia på cykel. Får se om man går förbi något svampställe.
Kent och Jonathan drar iväg på fotboll. Ja för er som inte vet så tränar Kent 03/04:orna.
Det är för Cornelia också, men hon tycker inte om det.
Förra måndagen var jag och kameran med.

Blir det annorlunda när man är gift...???... Nepp, men man har inget bröllop att planera längre.
Eller jag kanske ska vänta och se hur det är när jag och Kent börjar träffas igen. För det har det inte varit mycket av efter bröllopet. Bara 2 veckor kvar med 2 jobb, tjoho!
Vet att jag har varit en tråkig och lättretad kärring i sommar, men jag klarar helt enkelt inte av att vara överallt. Jag har inte hunnit träffa mina vänner, knappt mina barn heller. Denna veckan är det massor jobb igen, men nästa vecka är det bara 3 dagar.
Herre gud vag jag klagar och kommer in på mitt jobb hela tiden, men det händer ju inte mycket annat i mitt liv.

För övrigt så händer det en massa runt mig. Har blivit sårad men samtidigt glad för en sak. Jättekonstig känsla som jag har lite svårt att veta hur jag ska ta.
Sen har man ju fått superroliga nyheter från en nära vän, wiiii.
Kent kämpar med huset, omklädnaden. Nu börjar han närma sig, har lite på en sida kvar sen en målning så är det klart!
Cornelia har tappat 2 tänder, Elsa har växt så det knakar och Jonathan har lärt sig att sparka riktiga rökare med fotbollen.
Ja det är lite av det som har hänt.

En annan sak som hänt är ett tappert försök med att ta bort nappen..... Först var den borta helt.. Gick inte... Sen satt den fast i trappen... Gick inte...... Så jag får ta nya tag om ett tag när orken kommer..



/Frugan

Kände att jag ville ha en ny blogg. Hoppas att ni är några som kikar hit.
Kan vara risk för lite nytt då och då nu i början. Men hoppas snart jag är nöjd ;)

Tjingtjong