Fick åka till näl idag igen. Fick en blödning till igår efter att jag hade lyft ett fönsterparti på ca 10kg eller nått (onödigt men det gick i bara farten, det stog ivägen). De ville att jag skulle komma in och kolla så att allt var bra. Var först inte alls nervös men sen på vägen in så slog det mig att "tänk om den är död bara för att jag inte är orolig denna gången". Ja och så blev jag orolig. Min största fiende är mig själv. Kom tillslut in ( efter nästa besök får jag komma gratis för att jag snart betalat 1100:- och det bara på ett par månader) och fick åter igen en utländsk kvinnlig läkare. Jag har inget emot de utländska läkarna vad gäller kunskap MEN när det kommer till hur de ska formulera sig till försäkringskassan det är då jag tvivlar. Hon sjukskrev mig i 3 veckor( fram till nästa ul ) och hade väll inte riktigt koll på hur det gick till med sjukskrivningar i Sverige. Hon skulle få hjälp av någon senare och kommer därför skicka papper till mig. Jag blir så nervös! Inte vet man ju hur försäkringskassan tycker om saken och om de väljer att inte ge mig några pengar :/ . Allt hänger på hur läkaren formuletar sig. Hur som haver så kan jag inte arbeta, jag kan ju knappt klara vardagen hemma. Jag får inte anstränga mig i onödan, jag ska vila mycket, inte lyfta eller hoppa runt. Jag har fortfarande en blodansamling i livmodern och just nu är moderkakan lite för långt ner. Moderkakan hoppas dom på ska flytta sig längre upp efter v20. Vi försökte också se om det var en tjejplutt eller pojkplutt men det ville den då inte visa, haha. Plutten kommer driva mig till vansinne innan den kommer ut. Såhär ser magen ut när jag ligger ner ikväll. De närmsta veckorna kommer Plutten bli dubbelt så stor och jag längtar så till första sparken.

Är mycket orolig för hur detta kommer gå, kommer det komma en levande bebis när tiden väl är inne eller kommer det gå åt skogen innan. Jag kommer arbeta en vecka innan jag ska på ul och är rädd för att jag på något vis kommer göra något fel, och allt bara för att läkarna inte har något svar. Går inr en dag utan att jag tänker på det. Försöker hålla en god min när folk frågar. De undrar ju hur det går och helt ärligt så vet jag ju inte :/ . Men just nu är sen lille busungen kvar :) och det är jag så tacksam för.

Försöker att inte få skuldkänslor för att jag är sjukskriven. Men det är inte lätt. Jag menar jag är ju bara gravid. Samtidigt vet jag ju att jag klarar det verkligen inte. Känner mig så värdelös. Jag vill må bättre nu, klara av mitt arbete , orka träffa vänner och framförallt kunna orka vara mamma/fru.

Nej jag ska inte gnälla sönder bloggen, men just nu består hela mitt liv av just detta. Men nu går jag snart in i v 13 och nu borde det ju snart ge med sig, tjohoo!

Frågade Cornelia om hon sen vill följa med på ultraljudet. Försöker göra detta lite spännande då hon inte är den som är överlycklig över ett syskon till.

Jag: då ska vi ju se om det är en tjej eller en kille.
C: hoppas det är en tjej. ...... Eller inget av det.
Jag: jaha vad kan det vara då om det inte är en kille eller tjej?
C: 5 glassar!


Ja vi har lite att jobba med...

... Efter min energi. Tänk när jag kan orka dammsuga hela nedervåningen utan att bli helt slut. Har i alla fall hängt upp en tvätt och kanske att man orkar med att hänga upp en till.
Ordet kaos räcker inte till i beskrivningen av tvätthögen. Kan det inte bli lite fint väder så man kan hänga ut fyra tvättar. Så snälla farbror Gud Make it happen!
De stora gör sista skoldagen idag och Elsa är på fsk för en liten sommaravslutning. Tror de skulle mumsa fruktsallad. Men hon fick bara vara där 2.5h så ska snart hämta henne. Hon har önskat pannkakor till middag vilket i min värld just nu är omöjligt att stå och steka. Men Ica har ju färdiga, så så får det bli. Nöden har ingen lag!

Den "lilla" tvätthögen. Bör också tilläggas att det finns ytterligare en överfull tvättkorg! Så var är du förbannade sol?!

Det här med att vara gravid de första månaderna har för mig varit en piiiina. Och det har inte gått över än :(. Jag mår illa hela dygnet, trött, täppt näsa på kvällarna, lättretlig, blödningar, upp svälld mage och härliga finnar över HELA kroppen. Jodå en trött, illamående, rövfinnig surkärring är vad familjen får dras med. Antagligen en av orsakerna till att de låter mig sova dygnsvis. Har varit sjukskriven några veckor och är det fortfarande ett tag om det behövs. Har starkt börjat fundera på om det är mer än en där inne, typ 3 eller nått. Hmm det får vi först veta i augusti.

Hur tog barnen nyheten?
Jo lite olika kan man ju säga. Jonathan var mest "jaha", Elsa överlycklig över att få bli storasyster och Cornelia skrek väl nej i typ 10 min. Så jodå det tog det väl ganska bra.

Beräknad födelse?
Hmm jag trodde att jag hade koll och Kent litade fullt på mig. Som vanligt blir jag gravid direkt och då efter att kollat ALLA graviditetskalendrar på nätet så blir bf 28 dec! För h*****e Kristina! Kent har gjort klart för mig att det är mig ungen får hata och det är ju inte mer än rättvist. Men jag hoppas det är en liten som gillar mammas mage och vill stanna lite längre. Håller tummar och tår!

Så det var lite graviditets info. Håll till godo gott folk.