Tjoho är mindre än 100 dagar kvar till bf. Fast jag vill ju gärna gå över minst 1 dag i alla fall. Men det tänker jag inte räkna med i nedräkningen ;) Så under hundra it is!

Var hos bm och fick veta att magen är stor för att:
1) jag är omföderska
2) plutten ligger långt fram

Följden av detta kan bli:
1) ligamentsmärtor
2) foglossning längst fram

Tjolahopp så så är det med det. Det är bara en där inne. Och jag följer normalkurvan. Har lust att trycka upp pappret (där man ser min tillväxtkurva) på alla okända människor som säger något annat.
För jag vet att magen är stor om annat så märker jag det när jag tar på mig skorna ;)

Nu ska jag ta min tjocka buk och lägga mig och vila någon timme. Har haft för mycket att göra det sista så vilostunderna har fått stå över. Men behöver ju verkligen lite vila ibland så får se till att ta mig en då och då.

När Elsa föddes sa vi att det var sista barnet. Vi gjorde oss då av med många babyprylar. Eftersom jag har haft en sån bebislängtan så har jag inte klarat av att göra mig av med alla kläder i alla fall. Hur som helst så måste vi ju skaffa lite grejer. Så när vi kommer över något bra och fint som vi gillar så slår vi till. Nu har vi kommit över just en sån sak. En spjälsäng :). En jättefin spjälsäng! Och ja den står redan på plats. Kanske lite väl tidigt men det hjälper mig att ta mig igenom de jobbiga dagarna :)

Tänkte ta en rätt slapp dag idag. Killarna är i Tanum på invigning och spelar en match. Vi tjejer valde att ha en lugn hemmadag. Jag började dagen med en rejäl sovmorgon. Först nu kl 11.30 har vi fått i oss frukosten. Tjejerna har nu parkerat sig i soffan och jag i sängen, är det slappardag så är det ;) gör ingenting alls att det regnar där ute, jag har det gott här inne.

Tänkte ni var nyfikna på magen :)

Var på föräldrakurs igår. Jag och massa par, Kent hinner inte komma med då det börjar på den dumma tiden 17,00. Är väll inte så att jag känner att jag är direkt ovetande om vad som komma skall men jag vill ju se och kanske lära känna nya mammor som kommer vandra runt hemma i nått år. Kände 2 av paren och ett av dessa var en överraskning :), så himla roligt. Jag kommer fortsätta gå dit och det jag är lite intresserad av är tiden efter barnet kommit, då ska det fortsätta vara träffar med bl.a. Babymassage :)
Något jag reagerade på var hur stor min mage var i jämförelse med de flesta andras. Och då är jag den som ska ha sist. Vissa ska ju ha nästan 2 månader före. Fick frågan senast i måndags " när är det dax, det måste väll närma sig nu?" . Detta får jag höra ofta. Andra saker man blir frågad, "Men du ser ju ut att kunna få när som helst", "är det verkligen bara en?".
Man har ju själv börjat fundera på hur detta ska sluta. Men kanske att magen stannar till ett tag. Eller kanske har de sett fel på 5 ultraljud och det kommer ut 2 bebisar, haha. Eller så är magen bara väldigt stor och jag kan glömma att gå i annat än i nunnedräkt till jul ;)

För vad är det väll att få vara tingeling när man kan vara nunna?!

Idag känns allt tungt. Jag orkar inte bry mig om något. Huset ser ut dom kaos och hundhår överallt då vi passar mammas hund som fäller MASSOR. Mår dåligt att det är så skitet men orkar inte bry mig. Imorgon är det ju samma sak igen. Tycker att övriga familjen också kan se tvättberget och hjälpa till. Trivs inte, orkar inte. Är bara trött och har ont i mage och fogar. Är sjukskriven denna veckan också sen vet jag inte hur det blir. Detta gör mig orolig. Varför ska någon på försäkringskassan bestämma om jag klarar mitt jobb eller inte? Vad f*n vet dom om det?! Vill vara glad för min mage som jag har längtat så efter, men just nu går det inte. Man vill ju vara tacksam och glad, så som samhället vill att man som gravid ska vara. Därför försöker man hålla skenet uppe när andra är i närheten och så bryter man ihop när man är ensam.
Jag skäms när familjen kommer hem efter skola och jobb och jag inte har gjort något. Jag är trött på att behöva förklara att jag inte mår bra och känna att ingen riktigt tar det på allvar.
Jag är trött på allt som har med pengar att göra. Jag vet att jag bär ansvaret till att det kommer mindre pengar i kassan nu och NEJ jag mår inte heller bra av det! Att varje månad gå och vänta på ett besked om man får pengar eller inte.
Jag är trött på frågan hur mår du. Jag mår skit! Men orkar inte förklara varför varje gång.
Jag känner mig ensam, ingen att prata med som har tid eller ork att lyssna eller bara vara där. Någon som förstår mig Jag är ju "bara" gravid och de kan ju må lite dåligt. Det får de ju förstå och bara stå ut med.

En skitdag är vad det är!

Idag är en skitdag. Ont ont ont i fogarna och det är strålande smärta från rumpan och ända upp i nacken, vilket gör att jag också blir yr. Klick klick känner jag att det låter i höfterna. Nära till gråt är jag också. Skulle helst vilja ringa Kent och grina. Men får väll skona honom det. Känner mig ensam, ful, fet, trött osv.
Hinner ju inte vila då barnen ska köras och hämtas hela tiden. Har just varit och hämtat J som inte kände sig bra. Och snart ska jag hämta E som slutar 12. Förbaskade skittider de har på allmänna fsk! Skulle kunna spy ur mig en massa dynga om i stort sett allt just nu men låter bli. Denna bittra kärring ska försöka dra täcket över huvudet någon timme och hoppas att alvedonen tar bort en del av smärtan.

Detta är vad jag tröstar mig med idag. Hoppas det hjälper mig att bli lite gladare.

Hemkommen från bm. Foglossning check! Känns ju kul, NOT!

På tok för lång tid kvar för att klara sig från ett psykbryt. Vad ska jag fördriva tiden med? Ska till bm idag och hoppas hon har ett sånt där bälte som håller upp magen att låna ut. Annars får jag punga ut pengar och köpa ett. Plutten ligger väldigt långt ner! Känns som om den är påväg att hitta ut och jag har fruktansvärda smärtor mellan benen. Hoppas få svar på varför idag. Det enda som just nu hjälper mot dessa smärtor är att ligga ner. Så det måste ju ha med något tryck att göra. Någon sa till mig att det kan vara foglossning. Jo det var ju i så fall det som fattades. Känner just nu bara för att skjuta mig!
Tycker verkligen att det SUGER att vara gravid.

Har nu under en veckas tid blivit vrålhungrig efter att jag gått och lagt mig. Jobbigt ju!. Nu ligger jag här och är hungrig igen. Och inte är man sugen på något snabbt och lätt heller, nej ett middagsmål hade suttit fint om frun fått välja.

För övrigt så luktar det illa här, som rutten frukt blandat med rutten räka. Har någon jäklats med mig och smetat något äckligt under sängen? Måste ta mig en tur dit under i morgon och titta efter. Eller slänga under ett av barnen funkar nog bättre ;)

Men åter igen till den hungriga bullingfrun. Är det inte min mans uppgift att gå upp mitt i natten, när han sover som bäst, och tillaga en tre rätters middag till mig? Jo jag kan då tänka mig att så borde det va. Helt klart en punkt att ta upp på nästa familjeråd.

Nu ska den stackars arma gravidskatan tycka synd om sig och ligga och pinas och tillslut somna hungrig.

Nattinatt!

Tjoho nu var halva tiden gjord. Nu känns det som man kommit över en magisk gräns och man äntligen på rätt sida. Först räknar man upp men nu blir det att man räknar ner. Förstår ni?

Igår var ingen bra dag. Fram på eftermiddagen tappade jag kontrollen över kroppen. Jag blev yr, orkade inte lyfta benen, ögonen rullade, kände mig helt matt, tårarna sprutade och jag frös. Hela kroppen skrek SOV men jag kände mig orolig för om det var helt ok att somna när man kände såhär. Så Kent ringde skukvårdsupplysningen. De tyckte en ambulans skulle komma och kika. Vi tänke att de skulle komma, säga att allt var bra och åka igen. Men icke. De kom in satte dropp och tog med mig till näl. Efter 1.5h med dropp började färgen i ansiktet återkomma och jag orkade mer att hålla ögonen öppna. Ca 3h senare visade proverna att allt var som det skulle. Men jag hade haft lågt blodtryck och lågt socker. Så det var därför jag mått dåligt. Det är det här med maten som är ett jätteproblem för mig. Jag äcklas av att tillaga mat och känner inte av någon större hunger. Jag äter helst inte smörgåsar vilket annars är ett snabbt sätt att få i sig mat Hade jag fått bestämma så hade jag kommit till dukat bord hos andra. Vet inte varför men det är så mycket lättare att äta borta. Jag ligger fortfarande på -7kg och det är jag ju glad för. Och eftersom jag inte går ner mer i vikt så måste ju kroppen ta vara på allt den får i sig och plutten måste ju växa. Kanske har ni förslag på hur jag ska få i mig mat oftare och vad man kan äta?
Blodtrycket ska jag hjälpa genom att använda stödstrumpor. Hualigen ;) så nu letar jag lite roliga sockar på nätet. Tips?

Är påväg hem från Gbg. Sett på fina sprattliga plutten. Ett litet mirakel som jag längtar ihjäl mig efter. Inte kunde jag hålla mig från att köpa en liten grej. Nu har plutten en egen speldosa :)

Bebisen mår bra och nya bf är 31 dec. Så förhoppningsvis går jag över minst en dag :) . För övrigt så gjorde läkaren oss bara förvirrade och jag orkar inte förklara för er här. Men tror att det ibland är bättre med kvinnliga läkare. Hur som helst så ska jag börja jobba igen, på torsdag gör jag första passet Känns konstigt på ett sätt och bra på ett annat. Men mest är jag rädd och förvirrad. Ska pga en del saker på ett till ul på fredag i Gbg. Ser verkligen fram emot det :)

Fy vad allt snurrar. Har druckit och ätit dåligt och det får jag känna konsekvenserna av nu. Illamående och yrsel, blääää. Har hällt i mig vatten och krypt ner i sängen. Ska bara komma på vad jag kan tänka mig att tugga på också. Min illamåendeperiod har satt sina spår. Jag klarar inte av att äta något som jag inte är sugen på , då får hjärnan för sig jag kommer må illa och så gör jag det. Klarar bara av små portioner mat annars mår jag pyton. Det är ju inte så illa att ta små portioner men jag behöver mat mycket oftare och då gäller det ju att hitta något man vill ha också. Jag är hopplös!

Jag ligger fortfarande på minus på vikten :) . Den första tiden då jag mådde så dåligt så gick jag ner 8 kg. Kan ju inget annat säga än att det var välbehövligt och att 9 kg till hade gjort susen, haha. I alla fall så har jag bara gått upp 1kg än så står fortfarande på minus, hela 7kg :) . Vem vet hur länge det kommer hålla i sig, haha, men tänker njuta av det så länge det nu visar minus. Glada kramar från plutten och mig :)

Många har frågat om det verkligen bara är en och ja det måste jag väll ändå kunna vara säker på efter 3 ultraljud. På måndag ska jag göra det "riktiga" ultraljudet. Då ska vi också se om vi kan se vad det är för en liten buse eller busa. Och ni som inte kan fatta varför man tar reda på det. Jag skiter i vad ni tycker och ni kan hålla det för er själva. Det är vårat barn och vi bestämmer själva. Så sluta döma är ni snälla.