Jag har gått min väg, jag har gjort ett val, att min biologiska pappa inte finns mer i mitt liv. Jag ville inte längre gå och slicka hans sår, utan ta hand om mina egna. Det är bara det att mina är så djupa så jag är rädd att de aldrig kommer läka. Detta gör umgänget med min lillasyster väldigt svår. Har hela tiden försökt förklara på ett pedagogiskt sätt, men idag ville hon veta igen.....Varför..... Försökte förklara igen. Men allt kan man inte berätta....... Vissa saker vill man inte att andra ska veta, det gör för ont att prata om..Såren kommer upp till ytan igen..
Hon var inte bjuden på vårat bröllop, och det var helt och hållet mitt beslut. Jag skulle bara mått dåligt av det, att "pappas" ögon skulle vara där. Jag vet att jag är knäpp, men detta är något jag jobbar med.
Jag bara hoppas att hon ska förstå när hon blir vuxen. Och förhoppningsvis ta samma väg som jag.....





/En kämpe