Sitter här helt ensam i soffan, barnen sover och Kent är iväg och spelar poker med grabbarna/gubbarna. Kan inte komma ifrån längtan efter honom. Såg honom knappt idag innan han åkte igen. Tänk att man kan längta så när man har varit ihop så länge och han har bara varit borta ett kort tag. Ja det är väll det som kallas kärlek.
Eller kanske är sanningen den att jag har jäkligt tråkigt.. Nejdå kärlek var det, haha.

Får väll återgå till mitt sappande.