Tänk att man träffar en människa som gör så stort intryck. En människa som man på avstånd har kikat in på livet innan, men inte tagit steget fullt ut för att träffa. Man behöver inte säga så mycket till varandra, det bara känns rätt. Personen fyller en plats som så länge har stått tomt. Tror inte att man kan ha en vän som fyller alla hålen, ju fler vänner desto helare blir du. Detta hålet har stått tomt så länge att man nästan glömt hur mycket man behövde få det fyllt. Att jag skulle behöva bli dålig först för att fa möta denna person var ju inget jag trott.

Tack för att du kom och att du stannar...