Nu börjar snart min sista sjukskrivningsvecka. Hur mår jag nu då?? Ja vem vet. Jag förstår mig inte på min kropp. Just nu är allt "tråkigt lagom". Jag har inte kommit ner i botten på ett tag men är fortfarande långt ifrån toppen. Jag bryr mig inte så mycket om nått, allt känns jäkligt meningslöst. Sover fortfarande en hel del, både natt och dag.
Jag känner inget sug efter att sjunga, så jag vet inte när jag kommer komma tillbaka till kören. Har ibland fått för mig att jag kanske skulle testa pyssla lite, men jag har ju bara köksbordet att hålla till vid och jag orkar inte dra allt fram och tillbaka. En sån sak känns jättestort för mig. Så inget pyssel för mig inte.
Har lagt fram en önskan till Hanna om en tjejkväll snart, behöver det verkligen men orkar nog inte ha en hemma hos mig.
Bara att lägga i en tvätt i maskinen kan kännas jättetungt. Idag har jag fixat tre tvättar så jag är jäkligt stolt måste jag säga.

Idag har varit en ganska bra dag. Jag skippade kyrkis och stannande hemma och myste med Elsa, sen var det ju tvätten då =), sen hämta de stora på fritids och hos kompis för att åka vidare och våldgästa svärmor. Dit kan man alltid åka, man känner sig alltid välkommen. Svärmor erbjöd sig att följa med till Nordby på Tisdag, barnen måste ha vinterkängor. Så glad man blir av en sån sak, nu slipper jag åka själv.
Sen hem och fixa tacos tillsammans med familjen. Nu sitter jag här mätt och hör familjen som sitter samlade i soffan och tittar på Bolibompa.

Så så är det just nu.

(Turkietresan)