Sitter i sängen.. Borde ställa mig i duschen innan jag kryper ner under täcket... Men så mycket snurrar runt i mitt huvud. Jag ska jobba på torsdag, lördag och söndag... Jag har inget val.... Vi måste ha pengar.. Det värsta är att jag nästan bryter ihop bara på tanken.. Jag får skuldkänslor, de ska inte behöva ha mig anställd när jag inte klarar av att jobba, de andra får ju så mycket mer att göra... Men jag kan ju inte säga upp mig pga a-kassan.. Ja a-kassan va det ja.. mina uppstämplingsdagar är SLUT!! jippi =(!! Jag måste stämpla 65 dagar till för att få nya, då går jag ner till60% och får 75 nya uppstämplingsdagar.. Nu får jag börja tacka nej till jobb som ger mig mindre betalt än om jag skulle stämplat.. Detta systemet är ju helt sjukt!!!
Alla regler, skuldkänslor, måsten och panikkänslor trycker alla som en pistol mot huvudet.. Jag vet inte hur jag ska bete mig. Förutom att gråta och sova, dessa saker kan jag inte styra över..
Jag kan ju inte sjukanmäla mig nu, då blir ju jobbet tvugna att betala eftersom jag varit "frisk" i några dagar... Jag vet att chefen inte är glad på mig... Fy vad ska jag göra!!??
Och hemmet då?? Är helt ärligt en urusel mamma och fru just nu, ingenting får plats känns det som. Blir arg på minsta lilla, orkar inte vara social....


Det är svårt att "skylla" sitt beteende på någon annan, men så är det. En massa människor och händelser har format mig.... Jag reagerar som jag gör pga det... Men sen ska man kunna förlåta också... Och lära sig att läsa av sig själv och veta hur man ska handskas med sina "kriser".
Just nu klarar jag inte det, jag är arg, besviken och sårad... Vill bara skrika ut min ilska, vill ha svar på alla "varför" frågor.....


...............