Det kan man kalla Kent just nu. Han får fixa allt, barnen till/från skolan, matlagning, städning, tvätten mm. Kan inte påstå att han är på toppenhumör. Men tänk om jag skulle gå bort någon gång, då hade han fått göra allt själv mer en ett par dagar.
Det är inte roligt att vara den som bara kan titta på heller, skulle inget hellre än att ta tag i moppen just nu och röja upp här, eller att busa och krama på barnen. Men jag kan inte för jag har så ONT.
Jag ska ringa och få en läkartid i morgon och min kära svärmor är snäll och kör dit mig. Har inget förtroende för läkare så jag tror jag kommer därifrån med ett par alvedon och 100:- fattigare.



Måste också få med att jag är tacksam över att ha Kent, utan honom hade jag kraschat.