Jodå Cornelia tog ett märke till idag, stolt som en tupp är hon och inte minst jag. Dom är så duktiga och ger sig på nya utmaningar hela tiden. Jonathan övar nu på at dyka och att hämta sand från botten på det djupa.

Idag fick jag hoppa i med kläderna och rädda en liten tjej. Jo det är sant. Jag ska ta det från början.
Jag och Elsa var lite längre ut på bryggan. Elsa kunde fortfarande bottna där och jag kunde tjuvkika lite på hur det gick för Cornelia. Då kommer en storasyster (mellanstadieålder) med sin lillasyster (2-3 år). Storasystern tar av lillasystern kläderna och låter henne bada. Föräldrarna ligger på stranden och tycks inte bry sig, utan helt lita på att storasyster har koll. Det är bara det att lillasyster har inga armpuffar och storasyster får något annan att titta på. Lillasystern hamnar då under vattnet och kommer inte upp. Då hoppar jag i och drar upp henne. Fortfarande ingen reaktion från föräldrarna på stranden. Inte heller storasyster verkar fatta vad som just höll på att hända. Jag förklarar för storasyster att lillasyster kom under vattnet och inte kom upp. Jaha, vad det enda hon sa. Så där stod jag genomblöt och ingen verkade bry sig. Jag funderade länge på att gå och prata med föräldrarna men gjorde inte det, något som jag ångrade så fort jag kom hem. Jag vet vilka föräldrarna är och ska prata med dem så fort jag träffar dem igen. Jag blev väll bara så chockad och så var simskolelektionen slut och jag hade tre barn själv att hålla efter och köpa märken till.


Känner klumpen i magen så fort jag tänker på det.....