Jonathan: Mamma mamma, det ligger en fågelunge här!!
Jag: Rör den INTE!!!

Går fram och mycket riktigt ligger den där på backen. Den ser ut att må bra och försöker ta sig fram i den ojämna terrängen.
Jag hämtar en skyffel (nu tror ni att jag ska ha ihjäl den) att lägger upp den på, sen ropar jag på Kent.

Jag: Kent!!!!!!!! Kom hit nu, det gäller liv och död!!!!!
Kent: Men jag kokar kaffe!
Jag: (IDIOT) Men det gäller ju liv och död, ställ av den förbannade kannan. (ni får ursäkta språket)
Kent: *Mutter mutter*

Tillslut kommer Kent och han får leka brandman och ta fram stegen och bära upp fågelungen till boet igen.
Svalorna är vi mycket rädda om här. För vad vore ett liv på landet utan svalor vinandes runt knutarna.