Kommer inte bli någon rolig läsning så sluta läsa redan här om du inte orkar med något deppigt och om sanningen svider.



Mycket rör sig i mitt huvud just nu. Är det det rätta att ändra på sig för någon annans skull. Hur länge orkar man det? "Du ska vara dig själv" är ju något man hör de flesta slänga ur sig. Men hur många av dessa vågar till hundra stå på sina egna ben och verkligen vara sig själva. Jag vågar inte. Jag kan ändra på mig för att bli accepterad och passa in. Sen håller det ju inte så länge innan jag kollapsar. Men just för stunden så går det ju. Att visa sina känslor är lite tabu, antigen är man då överkänslig eller galen. Vi är också världsbäst på att döma andra och blunda för våra egna problem. Ja och sånna lär vi ju fortsätta vara. Du får inte vara för lycklig heller då blir vi avundsjuka och kallar dig ego och lyckopillershora. Visst är vi härliga, svenneapan.
För det bor en liten Svenne i oss alla som gillar lagom.

Nej ingen behöver ta åt sig, ingen mer än alla svennar som kanske borde tänkta till lite. Bara erkänna för dig själv hur dum du egentligen är. Sen kan du ju återgå till det vanliga, för några under det tror jag inte på.

Detta är vad som förföljer mig ikväll. Men vad är väll detta när man ser bilder från Syrien där de bär en död liten flicka gen folkmassorna. En liten flicka som min lilla Elsa. En flicka som aldrig kommer få bli något annat än ett minne.
Ja man gömmer sina tankar i den lilla värld man lever i och bygger upp en mur mot alla yttre intryck. Det gör oftast jag med. Men idag brast det när jag fick se den lilla flickan. Och då kom tankarna på hur vi här i Sverige "måste" vara.

Är en djup tisdag och jag har svårt att somna. Allt jag ser framför mig är den svenska mannen gå med ögonbindel och gå och sparka undan ting som för honom bara är skräp, saker han inte ens gör sig något besvär för att lyfta ögonbindeln för att se. Men som för dem utan ögonbindel är kroppar. Stora och små som inte kommer få se dagens ljus igen.

Räknar med en mardröm inatt. För mig är det bara en mardröm. För andra är det en verklighet.