Jag längtar efter att kunna röra mig igen. Jag hatar att se att jag går upp i vikt. I måndags när jag vägde mig hos bm så vägde jag det som jag gjorde när jag blev gravid. Jag vet att jag borde vara glad för att jag hela tiden legat på minus. Men jag är ju inte direkt smal och jag vet hur jäkla svårt det är för mig att bli av med kilona sen.
Jag trivs verkligen inte med min kropp nu, känner mig som världens fetaste kärring. Ser hur ansiktet blir fetare och jag känner mig ful.
Läste att man kan hamna i en känslomässig period nu i slutet. Så jag är väll bara normal helt enkelt. Men nu vill jag bara att hela graviditeten ska vara över. Jag kommer bli psykiskt dålig av detta. Jag vill kunna röra mig, ta en promenad om jag vill, orka umgås med vänner, sova på nätterna (vet att plutten kommer hålla mig vaken stundvis sen men när jag sover så kommer jag ligga precis som jag vill), kunna plocka upp saker från golvet, slippa kissa 2 gånger i h. Listan kan göras lång.

Jäkla gnäll är det på mig nu. Jag vet att det är pisstråkig läsning för er. Men vardagen suger just nu. Och jag har inget roligt att berätta.

Jo förresten, jag funderar på att ha en tävling här på bloggen. Vad tycker ni om det? Fint pris ska jag ha också :)