Mina känslor
Vill bara klargöra en sak.
Jag är SUPERLYCKLIG över att vi ska få ett barn till. Jag älskar min familj.
Men det betyder inte att man inte kan må dåligt och känna sig nere för det.
Jag skriver av mig mina känslor här, behöver få dem ur mig. Det är inte alltid en dans på rosor att vara gravid. Jag vet att många har inte den lyckan att få uppleva detta och jag lider verkligen med dem. Men detta är mitt liv och mina kramper. Jag hade gärna varit pigg och smärtfri. Hade gärna arbetat så man hade bättre inkomst och tiden gick lite snabbare. Men nu är det inte så :( . Jag säger inte att någon annan ska tycka synd om mig, för det är det säkert inte för det kan ju alltid vara värre. Men jag kommer tycka synd om mig själv så mycket jag vill. Jag vill inte belasta någon annan med det och därför är det så skönt att få skriva av sig.
Så ja ,jag är glad för detta barnet, jag har längtar efter det i flera år. Jag skulle inte vilja byta bort det mot något annat!
Jag älskar min familj som alltid finns där i vått och torrt.
Är så lyckligt lottad som har så många fina vänner runtomkring mig.
Älskar er!
.........
att kommentera mitt inlägg :)
Javisst kommer det alltid att finnas någon som har det värre - men man kan inte hålla på och jämföra smärta på det viset; Din verklighet är din och måste få finnas precis som den är!
Tro mig; växer man upp under devisen "det finns alltid nån som har det värre" och "det är bara att bita ihop" så blir man till slut ingen alls. Och sen får man jobba som en gris för att få tillbaks sina känslor och skapa nån form av självkänsla.
Nä - ta din plats, make a stand och släpp ingen jäkel över bron - du är Kristina och du är underbar. Och den som inte fattar det förtjänar dig inte!
Kram
Annelie
Kan inte göra annat än att hålla med Annelie.
Detta är din blogg och du skriver PRECIS vad du vill, och om det nu skulle vara nån som tycker det är jobbigt att läsa det du har att skriva så har dom ju val möjligheten att inte gå in och läsa din blogg.
Vi som tycker om dig och tycler om att läsa det du skriver och vi som varit gravida vet att det inte är en dans på rosor så som det kan uppfattats ibland, kan ju inte hjälpa att tycka lite synd om dig, ialla fall jag....
Jag tillex HATAR verkligen att gå gravid, tycker verkligen att det är pest och pina och då har jag ändå fått må ganska bra under mina graviditerter men allt är ju SÅ värt det när man får den älskade ungen på bröstet.
Om det nu är nån som har varit tvungen att kommentera nått så skit i det! Som sagt, din blogg, ditt liv, ingen tvingar dom att läsa!!!
KRAM på dig och kämpa på dessa 2 månader! Hejjar på dig!!!
<3 <3 <3
