Känner mig gråtfärdig. Jag känner att jag orkar inte mer! En känsla som infunnit sig den mesta av den senaste tiden. Jag är trött och har ont. Vill bara slänga över magen till Kent en natt och dag och få vila. Jag vill inte gråta för jag känner mig bara mer värdelös då. Är en dum mamma som inte orkar att barnen tar hit kompisar. Och jag är en dum mamma som inte låter dem ringa och fråga sina vänner om de kan leka då jag inte vill/orkar säga nej till att de ska vara här hos oss. Jag är en dum mamma som inte orkar bara glad och hitta på saker med barnen. Barnen är inte direkt nöjda med situationen. Och jag är rädd att de skyller allt på bebisen.
Jag skäms över mig själv när jag beklagar mig för Kent. Stackare som får dras med denna gnälliga och lata kärring.
Nej jag är inte ute efter sympati men jag slipper gärna frågorna om hur jag mår, för då finns chansen att det brister. Och jag ska orka 2 månader till :(