Jösses vad tiden går, jag hinner inte med. Vill stanna tiden nu och hinna suga in allt. För 1 månad sen var vi snart påväg till Näl. Mina värkar hade börjat så smått men jag vågade inte riktigt tro på att hon verkligen skulle vilja komma ut. Väl på väg så är vi de första på plats vid en singelolycka, där det sen visade sig att föraren var död innan vi var på plats, och mina tankar hoppade mellan liv och död, hur kort livet kan bli. Vi fick stannat andra bilar som fick stanna på platsen och vi fick ok från polisen att åka vidare. Var som om mina värkar knappt märktes av när jag stod där på olycksplatsen. Hela min kropp ville bara rädda mannen, som dessvärre var helt fastklämd i bilen och vi kunde inte göra något. Vi pratade om det hela vägen in och smått började värkarna göra sig tillkänna igen.
Vid 18 var vi framme och det var i korridoren värkarna drog igång på riktigt. De började så smått med 3 min mellanrum men var snabbt nere i knappa minuten emellan. Jag var i ett helt annat land, smärtans land, och allt jag yrade om var att jag höll på att dö. Jag var jättevarm och bm fick leta fram en fläkt bland sommarsakerna. Vet inte hur jag överlevde dessa konstanta värkar. Tillslut gick hjärtljudet på Greta ner lite och bm ville då göra hål på hinnan. Jag var då öppen 7 cm. Sagt och gjort, bm tog hål på hinnan så vattnet gick och direkt efter det skriker jag att "nu kommer den ut!" . "Vad bra svara bm". Och bara ett par krystningar senare (skrek som en galning som föder på film) var Greta ute (kl 19,51) ,full i skit! Hon hade väll blivit så stressad för att det gick så fort så hon bajsat ner sig på vägen ut. "Jag har gått sönder" skriker jag av smärta. "Det gör så ONT!". När bm sen kollar efter så har jag inga skador alls! Helt ofattbart så ont som det gjorde.
Eftersom hon hade bajsat i fostervattnet så var vi tvungna att stanna minst ett dygn. Men allt var bra så på andra dagen åkte vi hem.

Nu efter fyra förlossningar så föredrar jag en förlossning som tar sisådär 5h, INTE 2. Det är verkligen döden att ligga med dom smärtorna utan att kunna vila något emellan. Men tyvärr så får man ju inte välja. Är glad att hon kom ut och att vi alla mår bra.

Lilla Greta 1 månad idag