Uppgiven, trött, ledsen, arg, skuldkänslor...... Detta beskriver min natt. Jag har försökt trösta en skrikande bebis i 4 timmar..... Allt som hjälpte var att amma, men det kan jag ju inte göra 4 timmar i sträck.
Vissa stunder satt vi och grät båda två.

Jag hoppas verkligen det var en tillfällighet annars vet jag inte vad jag ska ta mig till. Stackars Kent är nog också rätt trött idag. Inte lätt att sova med en skrikande bebis i huset.

Hoppas nu på att Greta tycker som jag och vill sova en stund på förmiddagen. Men först lämna tre på skolan....

Ögonen är tunga idag och går knappt att hålla upp....