Har idag kastat alla nytvättade strumpor/kallingar/trosor ut över hel golvet samtidigt som jag med gråt i halsen skrikigt att jag orkar inte mer och de kan slänga allt vad kläder heter för nu har jag fått nog av otacksamma familjemedlemmar. Sen har jag stängt in mig på sovrummet och grinat. Jag har också ryckt av barnet som kom inklampande med vinterkängor dennes kängor och kastat ut dem på gårdsplanen. Sen grinat lite till.
En jäkligt pissig dag må jag säga. Är förbannat trött på allt slit man lägger ner på familjen men aldrig får ett ynka tack för.
Hormonerna gör mig tokig idag. Jag kan inte hjälpa det. Jag känner att gråten är på gränsen hela tiden och minsta motgång får mig att explodera eller grina.
Jag ska iväg med familjen ikväll och fira en nära vän som fyller år, men som det ser ut nu så klarar jag inte av att följa med. Jag kan ju inte sitta där och va sur och grina.
Är ju ibland helt fantastiskt att amma och ha ett enormt hormonöverflöd!

....... End of story.....