Jag vill inte ramla ner igen, men nu är det verkligen kämpigt att hålla sig uppe. Vet inte hur jag ska gå till väga denna gången. Om någon bara kunde ta min hand och visa vägen.
Vissa av mina val gör ont i hjärtat och jag ser tyvärr ingen lösning. Vet också att jag längre fram kommer få göra fler uppoffringar och det gör att jag sakta håller på att gå i tusen bitar.
Försöker njuta av alla mina fina dagar men så ligger det där och gnager och jag vet vad som väntar och det tar så mycket av min energi.
Klumpen i halsen och andnöden gör sig allt oftare påmind. Varför blir det såhär? Varför klarar jag inte av att bara koppla bort vissa grejer och köra på.
Känner mig bara misslyckad när jag ska förklara för nära och kära. Jag hör ju hur banalt det låter. Men varför ska det kännas så förbannat mycket.
Vissa av er förstår, andra inte. Jag förväntar mig inte heller att ni ska förstå. Det är ju knappt att jag själv gör det.