Ett deppigt inlägg.
Gällande jobbet så är det inte så mycket mer jag kan säga än att jag behövde göra något annat. Men jag kommer sakna mina underbara kolleger.
Gällande p-sprutan så är det ett beslut min hjärna har gjort, inte mitt hjärta. Men mitt hjärta kommer alltid gå i tusen bitar när jag kommer möta eller höra bebisar. Men min hjärna förstår ju att det funkar inte att ha hur många som helst och att dom vi har fått är dom bästa.
Gällande min fettma, ja för det måste jag nog kalla det, så har den uppkommit av en massa ångest, tröstätande, lathet och uppgivenhet.
Jag vet inte hur jag ska klara av det här. Jag är en periodare och känner med mig att om några månader så går jag upp igen. För så är det ju alltid.
Det gör ont när man ser folks blickar. "Oj vad hon har gått upp" "Hon är nog gravid". Nej det är inte bara hjärnspöken!
Jag måste ju klara detta själv, det är det som är det svåra. Jag kan ju inte. Och tanken på att alltid vara fet äcklar mig.
Jag behöver någon som sparkar på mig, kramar på mig och hejar på mig. Men alla jäkla "viktprogram" kostar ju MASSA pengar och pengar är det sista vi har till övers just nu.
Sockerberoendet försöker jag få bukt på nu. Det hänger ju också ihop med tröstätandet så det blir liksom två saker på samma gång. Hur det känns/går?? Hjärtklappning, irritation, rastlöshet, ledsen, arg, uppgiven. Jodå det är en avvänjning av socker inte droger/cigaretter/alkohol.
Inte något superlyckligt inlägg detta men jag behövde få "skrika" ut det någonstans.
Och jag vill inte få en klapp på axeln och höra att "du är inte fet". Tyvärr är det just så det är.
Puss och hej!
Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)
att kommentera mitt inlägg :)
Anonym
Jag vet tyvärr precis hur du känner dig,,, tjock och åter tjock ,,, men en sak är säker det finns ingen bättre vän än du gumman! Pöss söstra mi
Anonym
Du är både vacker och underbar oavsett hur mycket eller lite du väger. Kramar
Anonym
Kärlek till dig!
May Britt
Hör gärna av dig om du vill ha en promenadkompis. Sitter lite i samma båt som dig (gravkilorna och några till ska bort). Mitt problem förutom socker/matberoende är nog oxå det att komma mig ut och gå...:)
Lycka till på din färd,det kommer att gå bra!!
