. -

För 2 år sedan

Är nu ca 2 år sedan som jag började hitta tillbaka till mig själv och började kunna arbeta igen. Jag hade då tampats med en depression i ett halvår. Hittade detta gamla inlägg om det, när jag klev ut för hela världen och sa att jag var sjuk. Fy vad dålig man var, låg i sängen och bara grät och ingen lycka fanns.

Idag kan jag känna när det bär av mot fel håll och jag hinner stanna upp. Måste nog säga att det gjort mig starkare som person och mycket mer försående som medmänniska.

För er som kanske kämpar med just detta nu så vill jag säga; det blir bättre, men det tar tid. Du är en fantastisk och underbar person, det gäller bara att du själv ser det. Jag tror på dig!

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)

Anonym

Gött att du fick hjälp och tog dig ur. Själv har jag mått dåligt från och till i 5 år:/ eller mer. men vill inte visa mig svag, vilket jag vet att det inte är att erkänna att man mår dåligt. Men ändå kan jag inte förmå mig... Vissa dagar bara jag inte orkar och hade gärna gjort slut på det hela, men har ju fina människor runt mig som jag måste tänka på. Kram på dig

Svar: Vad ledsen jag blir av att läsa detta. Att visa sig svag är starkt. Jag skulle gärna vilja veta vem du är. Kanske kan jag hjälpa dig att få hjälp. Ingen ska behöva gå runt och må dåligt. Vill du inte vara ensam när du ber om hjälp så hjälper jag dig gärna med det. Det kan ta tid att hitta den hjälpen och de rätta personerna men man ska aldrig ge upp. Känner vi varandra? Du får gärna höra av dig till mig. Vill du inte prata med mig så kanske du vill skriva. Du kan ju skriva till min mail om du vill [email protected]

Kristina Tonskog

2013-04-04 | 19:28:56

Carro

❤❤❤

2013-04-04 | 22:34:49

Anonym

En dag kanske jag hör av mig. Tack fina du

2013-04-05 | 08:52:27

May Britt

Ska lova att du inte är/har varit ensam...

En morgon i november vaknade jag,skulle jobba kväll...känner att kroppen signalerar något men jag förstår inte signalerna...(den har signalerat ett bra tag innan med att jag gått runt som en duracellkanin och knappt sovit något på ett par veckor) timmarna går och jag bara sitter här...allt känns tomt,känner inget...får tag i jobbet på ett eller annat sätt och säger att jag kommer senare..sitter fortfarande och har noll förmåga att ta tak i något,inget lystrar...

Kom aldrig till jobbet den novemberkvällen och så är det fortfarande... (fast nu är det ju en annan orsak med)...

I dag är det inte samma tabu att må dåligt som det var för 20 år sedan,det är mera accepterat men det är viktig att träffa rätt läkare, något jag gjorde

Är fortfarande upp och ner men mest går det framåt,sakta men säkert blir jag hel igen!

Lycka till vidare!

2013-04-05 | 13:17:50